Norge skrev under ILO-konventionen 169 redan år 1990. På bilden syns Sametingets plenisal i Karasjok i Norge. Foto: Sámediggi Sametinget/ Denis Caviglia.

Reportage

Europas enda urfolk bor i Sverige

Sverige har inte skrivit under konventionen för ursprungsfolks rättigheter. Kunskapen om samerna finns, men den når inte ut i samhället. Det visar sig att ansvaret för kunskapsspridningen har hamnat på samerna själva, men frågan är om det räcker.

Det har snart gått en månad sedan samernas nationaldag och vi diskuterar vad vi egentligen vet om Sveriges ursprungsfolk. Den bristande kunskapen gör att vi börjar gräva själva. Det visar sig att samerna erkändes som ett folk i den svenska grundlagen 2011 och att de dessutom är Europas enda erkända ursprungsfolk. Långt innan gränserna för Sverige, Norge, Finland och Ryssland ritades in på kartan så fanns Sápmi, vars historia sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har granskat Sverige i Genève och riktar bland annat kritik mot Sveriges hantering av alla frågor gällande samer och deras rättigheter. Genom århundradena har samernas tillgång till fjällvärlden minskat och sedan länge pågår flertalet rättsprocesser om renbetet, fisket och jakten. Här kommer ILO-konventionen 169 in. Det pratas mycket i media om konventionen, men det missförstås ibland vad den är. Den säger att ursprungsfolk ska ha samma grundläggande frihet och mänskliga rättigheter som majoritetsbefolkningen har med särskild betoning på ursprungsfolkens historiska koppling till marken. I Sverige skulle ILO 169 inte innebära några nya markrättigheter, men den skulle erkänna att folket har levt där sedan innan Sveriges gränser drogs. Den skulle också se till att samernas rennäring, land, vatten, kultur och miljö skyddas från förvaltning och utvinning av naturresurser.

För att försöka förstå vad konventionen betyder för samerna så ringer vi upp Ragnhild Nilsson. Hon är doktorand i statsvetenskap med frågor om ursprungsfolk som huvudämne. Hon forskar också om ursprungsfolks rätt till självbestämmande samt olika typer av representation.

– Det finns flera vägar att gå för att nå samma gemensamma mål men det är en symboliskt viktig fråga för samhället. Det är beklagligt att svenska staten inte haft en mer offensiv politik kring samernas rättigheter, men rent rättighetsmässigt har man kommit längre än ILO 169. En pågående utveckling sker gällande ursprungsfolks rättigheter och förståelsen har kommit längre än konventionen, säger Nilsson.

Doktoranden Ragnhild Nilsson forskar om ursprungsfolk. Foto: Privat

Vi gjorde en enkätundersökning som visar att många i Sverige vet om att samerna är Sveriges ursprungsbefolkning och att de har ett eget språk. Nästan ingen av de som svarade minns om dem fick lära sig något om samerna i grundskolan. Läroplanen för grundskolan säger att elever ska ha kunskap om de nationella minoriteterna, men det är upp till varje enskild skola om det faktiskt följs. Samiskt informationscentrum och Luleå universitet hoppas kunna öka kunskapen om samer genom den nya utbildningsplan de tagit fram. Tanken är att den kan bygga en ny grund för hur samernas historia och kultur tas upp i skolan och vad som lärs ut. På uppdrag av regeringen drivs minoritet.se och samer.se vars uppgift är att informera om samiska förhållanden, berättar Ragnhild Nilsson.

– Staten har under lång tid smitit från sitt ansvar gällande många frågor om samerna, men samerna med Sametinget ser det som en del av sitt självbestämmande att informera och öka kunskapen.

Norge skrev under ILO 169 redan 1990 och Danmark följde 1996, men Sverige har alltså inte skrivit under konventionen. Efter att förslaget röstades ned 2015 svarade konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén (M) att om förslaget hade godkänts så hade det inte lett till några konkreta förändringar, utan mer varit en uppmaning att jobba vidare med de samiska frågorna.

– Vi har förtroende för den process som sker inom regeringskansliet, säger Norlén och menar att ett arbete med ILO 169 redan pågår.

Carolina Gustavsson (V) med gruvan i Kiruna i bakgrunden. Foto: Sandra Merten

Vi pratar med Carolina Gustavsson från Vänsterpartiet Norrbotten, som motionerat om att skriva under konventionen. Gustavsson säger att det är skamligt, men att de än så länge inte fått majoritet för frågan i riksdagen. Ragnhild Nilsson menar dock att det finns fler sätt än ILO 169 för att nå lika rättigheter. I dagsläget håller en nordisk samekonvention på att jobbas fram som är tänkt som en egen version ILO 169. I den ska det finnas representanter från de nordiska sametingen som för att ge verktyg för en förbättrad dialog mellan stat, myndigheter och det samiska folket. Nilsson säger att eftersom att samerna ser sig själva som ett folk så är det rimligt att ha en gemensam plattform. Men enligt Carolina Gustavsson förändrar den nordiska samekonventionen inte behovet av att skriva under ILO 169.

Det behövs mer förståelse för det svenska ursprungsfolket och icke-samer har ett ansvar att lyfta frågan och att säga ifrån. Ska det verkligen vara så att vi vet mer om andra kontinenters ursprungsfolk än de som bor i samma land?

Sápmi har inga exakta gränser, därav de gråa nyanserna. Foto: Nordiska museet
Dela det här:

Vill du hänga med inom global utveckling?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev, för att få koll på det senaste.

Namn:

E-post:

Lämna följande fält tomt