Foto: Politikerveckan i Almedalen, Flickr

Biståndsdebatten

En värld för alla – inte bara för några få

Målet för Vänsterpartiet är en rättvis världsordning där gemensamma resurser finns till för oss alla, inte bara för några få. Därför vill vi föra en politik där makt och resurser omfördelas, där kvinnor inkluderas i alla former av beslutsprocesser och där minst en procent av Sveriges bruttonationalinkomst går till bistånd, skriver riksdagsledamoten Yasmine Posio Nilsson.

Vänsterpartiet vill se en rättvis och jämlik värld där alla människor har samma möjligheter och frihet att leva de liv de vill. Vi vill se en värld där människor kan leva i frihet från fattigdom, frihet från orättvisor, frihet från våld, frihet från rasism, frihet till våra kroppar och till vår kärlek, frihet att se våra barn växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd de behöver för att bli det bästa de kan. Vi vill att människor ska kunna känna frihet till ett arbetsliv där vi förverkligar oss själva, inte slits ut och där vi får en god lön och pension. Varje människas frihet hänger samman med alla människors frihet, med ett samhälle som tillåter och gör den möjlig. Det är i rättvisa och jämlika samhällen människors frihet växer sig som starkast.

Vår värld är präglad av djupa orättvisor. Klyftorna är stora mellan fattiga och rika länder, mellan fattiga och rika människor, mellan kvinnor och män. Världens åtta rikaste människor äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning. Över 650 miljoner människor saknar i dag tillgång till rent vatten. Var 90:e sekund dör en kvinna till följd av komplikationer vid en graviditet. Av dessa dödsfall sker 99 procent i fattiga länder.

Krävs en omfördelning av makt och resurser

Världen skulle kunna se annorlunda ut. Det finns tillräckligt med resurser för att utrota fattigdomen och ge alla människor ett värdigt liv. Men i stället för en rättvis fördelning hamnar merparten av världens resurser fortfarande i den rika delen av världen. Vår värld är orättvis därför att det finns de som tjänar på orättvisorna. Vänsterpartiet menar att utveckling och fattigdomsbekämpning kräver åtgärder på en rad områden: skuldavskrivningar, en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar, ett stärkt regelverk för vapenhandel, tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler samt en effektiv biståndspolitik som följer biståndets principer. I grunden anser vi att det krävs en ny ekonomisk världsordning med en tydlig omfördelning av makt och resurser från rika länder och rika människor till fattiga länder och fattiga människor.

För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna där mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val framhålls som nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor. Det innebär att rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur är nödvändig för ett människovärdigt liv och ett demokratiskt samhälle. Först när alla människor på allvar har möjlighet att bestämma över sina egna liv kan verklig demokrati uppnås.

Kvinnors rättigheter är en nyckel till utveckling

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en viktig orsak till fattigdom och kvinnor som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen saknar ofta de mest basala rättigheterna. Kvinnors rättigheter är en nyckel till utveckling. Det är avgörande att kvinnor i fattiga länder tillåts sätta dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderas i alla former av beslutsprocesser.

Under lång tid har Vänsterpartiet varit pådrivande för att Sverige ska uppnå målet om att 1 procent av BNI ska avsättas för internationellt utvecklingssamarbete. Vi menar att det är dags att gå vidare, behovet av ett fungerande och effektivt bistånd är stort. Därför bör enprocentsmålet göras till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga.

Men även om biståndspolitiken är en viktig del av utvecklingspolitiken, är det långt ifrån den enda vägen för att nå utvecklingsmålen. Det samlade globala biståndet uppgår till omkring 125 miljarder dollar per år. Men en rapport från Global Financial Integrity och Stiftelsen Samfunns- og Næringslivsforskning visar att de belopp som lämnar de fattiga länderna och går till de rika är nästan tre gånger större. Sedan 1980 har det totala nettoflödet uppgått till mer än 16 biljoner dollar. Merparten utförs av kapital- och skatteflykt samt skuldbetalningar. Därför är det viktigt att en aktiv biståndspolitik kombineras med till exempel skuldavskrivningar och åtgärder mot skatteflykt. Sveriges politik för global utveckling (PGU) och Agenda 2030 ska ligga till grund för arbetet inom alla politikområden. Det är centralt att den samstämmighetspolitik som slagits fast både inom den svenska utvecklingspolitiken och inom EU och FN får ett mer kraftfullt genomslag. Det är endast så vi kan nå en mer rättvis värld.

Regeringen har inte levt upp till kraven

Den svenska utvecklingspolitiken har blivit bättre i och med regeringsskiftet 2014, inte minst tack vare den feministiska utrikespolitiken som innehåller många förslag som Vänsterpartiet tidigare motionerat om i riksdagen. Samtidigt finns det flera områden där regeringen varken levt upp till kraven som måste ställas på en feministisk regering eller hållit sina egna löften. Det handlar bland annat om oviljan att stoppa vapenexporten till diktaturer, om oförmågan att erkänna Västsahara, oviljan att stoppa avräkningarna från biståndsbudgeteten för flyktingmottagandet och velandet kring förbudet mot kärnvapen. Men också om att vi bidrar till EU:s orättvisa handelspolitik med fattiga länder och en politik som stoppar människor på flykt vid Europas gräns. Mycket av detta har också lett till hård kritik mot regeringen från civilsamhället i den senaste upplagan av Concords Biståndsbarometer.

Tyvärr har både den nuvarande och den förra regeringen misslyckats med att ta viktiga beslut som krävs för att skapa en mer rättvis och jämlik värld. Målet ska vara en rättvis världsordning där gemensamma resurser finns till för oss alla, inte bara för några få.