Alla politiska frågor följer tiden. En fråga som definitivt gjort det är rätten till fri abort – tidvis kontroversiell, tidvis bortglömd och sedd som en självklarhet. Utrymmet som frågan får i debatten varierar stort, framförallt i de höginkomstländer där fri abort är en del av lagstiftningen.
När frågan om abort väl sätts på agendan rör det ändå upp mycket känslor och engagerar många. Under perioderna däremellan finns en risk att motståndet till den fria aborten går under radarn och normaliseras, tills vi en dag vaknar upp och inser att aborträtten återigen är hotad av en plötslig politisk reform.
År 2017 väckte Donald Trump starka reaktioner när han skrev under den presidentorder som handlade om att begränsa utländska organisationers möjligheter att sprida information och kunskap om abort. Bilden av en signerande Trump, omringad av endast män, spreds i sociala medier med texten “Män tar beslut om kvinnors kroppar”. Symboliken i den bilden var och förblir skrämmande: inga kvinnor är närvarande när det beslutas om en fråga som har med kvinnors kroppar att göra.
Under samma år var abortfrågan stor i Sverige – i ett sammanhang där en kvinna tvärtom hade huvudrollen. Barnmorskan Ellinor Grimmark hävdade att hon hade rätt till samvetsfrihet och vägrade utföra abort. Det skapade stora rubriker. Genom en dom i Arbetsdomstolen stod det dock klart att barnmorskans frihet att avstå inte skulle stå över andra kvinnors frihet att välja att göra abort.
Under våren 2019 väckte abortfrågan återigen starka känslor. Den här gången eftersom senaten i delstaten Alabama i USA röstat ja till ett totalförbud av abort, även vid våldtäkt eller incest. Kontrasten mellan de starka rösterna som hördes då, och den tystnad som ekar kring frågan nu är stark.
Frågan om abort som en självklar rättighet för alla går i perioder. Den exploderar i den politiska debatten lika fort som den försvinner igen. Andra politiska frågor tar dess plats, av förklarliga skäl. Ändå får vi inte ta rätten till fri abort för given. Frågan kräver kontinuerligt arbete och engagemang, för det är när vi ser fri abort som en självklar del av utvecklingen i höginkomstländer som vi plötsligt överrumplas av ett stort steg tillbaka.